”Weibullarna” – lundahistoriker i takt med tiden

Martin (1835–1902) och sonen Lauritz Weibull (1873–1960) var båda professorer i historia vid Lunds universitet och kom – var och en på sitt sätt – att sätta sin prägel på svensk historieforskning. Båda var lokalhistoriskt intresserade och nordiskt orienterade och vände sig mot den inom svensk historievetenskap förhärskande svensk-nationella traditionen. Men det är Lauritz Weibull som inför eftervärlden kommit att framstå som den mest nydanande och som ett språkrör för en specifikt lundensisk historieskrivning med den stränga källkritiken i fokus. I artikeln presenteras dessa båda lundahistoriker, deras nätverk, forskning och betydelse för nordisk historieskrivning